UTRUSTNING

Många hästar är felsktigt selade. Detta har jag tjatat om i många år, men jag finner hur dåligt det har uppfattats. Vi måste alla förstå att vi sysslar med professionella alteter som fordrar perfekt service där inget får klicka. Allt seltyg är till för att hjälpa och stödja häst och kusk i mycket höra farter och får då inte vara störande på något sätt.

Jag tycker det mesta seltyget idag är för klumpigt och illa anpassat till hästens rörelser. Studera filmer och bilder hur misshandlade gamacher och knäkappor blir vid yttersta momentet av snabba rörelser. Tänk om skidåkare och skridskoåkare som rör sig i samma hastigheter som löphästar, skulle ha lika dåligt anpassade grejer – vilket ramaskri det skulle bli. Men på häststackarna tänker ingen, för ingen ser när hästar protesterar.

I Amerika har jag sett selar som bara består av bukjord, däckelståndare (för tömmarna) och ringar för svanskappa, käk och brösta. Jag har själv en – stulen från Tarzan Melanders ”Exactitud” – och vet att det fungerar. Jag har även samarbetat med Ladugårdsinrede om att modernisera gamacher genom att göra en elastisk led på ovansidan av kotan bak. Jag är däremot inte imponerad av den nya amerikanska sulkyn, eftersom de ger en icke önskvärd orytmisk gungning i förhållande till hästens rytm. Det vore väl naturligt att sitta mycket närmare hästen som vi gjorde förr? Och kuskarna skall väl tänka lite på totalvikten. Varför får vi ingen forskning på sånt? Eller ska vi alltid tro att vikt i rörelse inte har någon betydelse?

I många år har jag predikat – som en präst – hur oduglig det vanliga travbettet är med fast ring och parér-stång. Det bettet ställer sig på högkant i hästens mun och trycker på lanerna, vilket givetvis gör ont och som i sin tur leder till att hästen måste skydda sig genom att lägga tungan över bettet. I rent oförstånd, är det VI som skapar problem för våra travhästar genom att sätta detta bett i deras mun. Det är alltså VI som tvingar dom att lägga tungan över bettet!

Travhästens bett ska vara runda och smala, typ ridbett, bridong. I min första bok har jag berättat hur detta travbett kom till (det smet ut på marknaden p.g.a. krigstider), med hänvisning till professor Gerhard Forsell som sa till mig att ingen ville lyssna på honom angående dessa odugliga bett. Alla tittade istället på vilka som vann travloppen och tyckte det var enklare att göra som dom.

Jag började redan under 60-talet ett samarbete med vagnsfabriken i Småland angående en nyproduktion av de runda ridbetten som under denna tid var alldeles för breda för travare. De nya betten skulle göras mindre med en bredd av 10,11 och 12 cm, men de blev alldeles för tjocka och klumpiga, så man framställde även smalare bett i olika tjocklekar. Dessa bett blev väldigt populära, ja så populära, att en stor sadelmakare köpte tillvekningen och lade ner densamma och så blev marknaden återigen öppen för det förhatliga travbettet. (Endast det lilla eleganta travbettet för ponnyer fanns kvar – men bara för inkörning, för sen behövdes ett bredare bett.)

Det dröjde till mitten av 80-talet innan ”mina” bett åter fanns att köpa. Typ bridong. Dessa tillverkas i Asien (först Indien, sedan Kina) och problemet tycks idag vara att priset varierar från flera hundra kronor, till 17 kr på Lidl – jag köper allt jag hittar!

Under sommaren -09 använde vi enbart dessa bett på unghästarna och behövde inte använda tungband på en enda. När hästarna blev vana, hände det att dom lade tungan över, men efter ett par kilometer, då vi bjöd på en eftergift (alltså gav efter på tömmarna), åkte tungan rätt igen. Om man är en normalt känslig person, känner man det här och det är viktigt att man inte börjar jobba med hästen i munnen för tidigt under körturen.

…Sänk tömringarna!

Såsom travselar är konstruerade, sitter tömringarna för nära varandra. Och för högt upp på hästen. Ordna så att tömmarna får löpa med bredare mellanrum och längre ner, så blir hästen lättare att styra och jobba med i munnen. (Se under Tips & Råd)

Tips: En häst som går snett, t.ex. förböjer sig åt vänster, kan du sänka vänster tömring på.

…Sätt på tävlingsskydden rätt!

Det är dom små detaljerna som kan göra det – precis som i sången! Gamasher lägger man lite för högt upp, sen spänner man läderremmen lagom hårt, låter gamashen dras nedåt en liten bit och slutligen fäster man kardborrbanden. Om du tillhör den skara som brukar ha bandage under och karledsskydd, använd det i värmningen, men inte i loppet eftersom dom hämmar bakbensrörelserna mer eller mindre.

Gamasher är egentligen felkonstruerade. Idag är dom som ishockeyskydd, men måste vara med förljsamma till hästens rörelser. En gamash ska vara ledad ovanför kotan. Precis som förr! Vi håller på att prova ut en fungerande gamash själva och alla ni andra får gärna hjälpa till! Idag finns ett företag som försöker lösa det här och vi väntar spänt på resultatet. Så här långt har vi kommit:

…Rätt balans i vagnen?

Tävlingssulkyn ska ha vikten på sånt sätt att det blir bakvikt på vagnen. Alltså - om man inte satt fast vagnen, ska den tippa bakåt. Detta hjälper hästens aktion.

Även i motionskörningen ska man akta sig för att få för mycket vikt framåt, vilket i och för sig beror på hur mycket du väger... Hur mycket ska man förresten tillåta att en kusk väger i tävlingssammanhang?