Alla proffs bör ha en second-trainer, vars uppgift är att organisera arbetet. En second-trainer har huvudansvar för att träningen genomförs som tränaren vill, håller ögonen på medicinering och att övrig byråkrati genomförs. Second-trainern är också den som är mest lämplig att ge instruktioner inför start. Egentligen borde även en second-trainerns namn står med i programmet som ansvarig för hästen - precis som det varit i USA.

Många blir proffstränare utan att vara fullständigt utbildade för uppgiften eftersom vi har bristfällig utbildningskvalitet i Sverige och övriga världen! Tränaryrket är som gamla tiders hantverksutbildning där allt gick i arv, vilket har gjort att många nyheter aldrig har spridits ut och definitivt inte ut på skolorna. Man sitter fast i gamla hjulspår. Det finns egentligen ingen riktig tränarutbildning, där man tränas i att träna hästar för tävling.

Idag premieras de som lyckas med löpkörning och de syns i tidningarna, men av erfarenhet vet vi att de duktiga tränarna sällan finns i den gruppen. Media fokuserar för mycket på de som lyckas i lopp. De som gör ett bra tränarjobb premieras sällan för det. Media fastnar bara för de berömda hästarnas tränare. Vilket föder frågan: vilket är bäst att vara - tränare för några få elithästar, eller tränare som får alla hästar till start? Det rör sig om två helt olika kategorier människor både av tränare, men också av hästägare. För det är väl ändå så, att hästägare vill få sina hästar till start? Snälla allihopa - berätta vad ni tycker/tror?

Proffstränarens hästskötare:

Ingen proffstränare är bättre än vad hans hästskötare låter honom bli! Hästskötarens roll är som secondens i en boxningsring när det gäller tävlingar. Han ska kunna sparka liv i en sanslös på tre minuter!

Det jag lärde mig hos Nordin första dagen var: de här sex hästarna är dina och du har ansvaret för dessa. Behöver du hjälp ska du fråga.

Hästskötarens arbete är så stort och omfattar väldigt mycket. Det gäller att anpassa sig till stallets rytm, men ändå hålla nytänkandet vid liv. Det är bra att hästskötare har börjat uppmärksammas vid tävling.

Hästskötarna ska kunna vårda och samarbeta med sin häst och går det inte att samarbeta med en viss häst, måste man säga till om att få byta. Detta är ännu viktigare om hästskötaren känner rädsla för en häst. Många hästskötare vill ha en bra häst, men dom är ofta skarpa också.

Rent praktiskt är det bra om hästskötaren är ridkunnig, kan sko osv. Ju mer han kan desto bättre. Han ska absolut veta hur han ska hantera foder, för det finns inte två hästar som tycker likadant om det som serveras.

Det är viktigt att hästskötaren kan kommunicera med tränaren utan att det blir konflikt. Det är ju samma skyldighet från tränarens sida att anpassa sig till sina hästskötare. Om hästskötaren inte tycker samma sak som tränaren i olika frågor, vem ska backa? Det är en viktig fråga. Om det finns öppenhet och ödmjukhet mellan tränaren och hästskötaren, sker en sann utveckling!

Amatörtränaren:

Som läget är idag, hänger mycket på att amatörtränarna hänger med i utvecklingen för dom är ju så viktiga för bredden i travsporten. Och i det sammanhanget får vi inte heller glömma de små hästarna - ponnytravarna! Det är oerhört viktigt som introduktion till de stora hästarna. Att hästar inte är några leksaker, utan skall hanteras med respekt. Som kollegor i en tuff bransch!

Amatörtränarna har som regel några få hästar och kan aldrig skaffa sig samma erfarenhet som de stora tränarna. Därför är jag beredd att besvara alla former av frågor från amatörtränarna!

Jag är rädd för att den spricka som finns mellan proffs och amatörer alltid kommer att finnas och kanske är det en del av sporren inom travsporten?