OM HOLGER

Se filmen om K-G Holgersson, ”travets innovatör”:

Ur Lennart Perssons intervju för travnet.se:

Karl Gustav Holgerssons långa resa började på Lidingö. Som ung grabb lekte han aldrig med bilar, det var istället hästar som fanns i ”Holgers” leksakslåda. När han sen körde i första ring på läroverket Södra Latin tappade ”Holger” lusten för skolan. Något år senare konstaterade läraren att Karl Gustav skulle må bäst av att sluta skolan. Även om mamma Holgersson först blev förskräckt anslöt även hans föräldrar till den uppfattningen. Men pappa Holgersson var tydlig i sin förmaning.

- Skall du bli något måste du lära av de bästa var hans råd, säger KG.

En av de första anhalterna på väg mot ett yrke som travtränare var hos Kurre Mattsson på Veda Stuteri. Där fick Karl Gustav Holgersson hjälpa till över en sommar.

- Då träffade jag travkejsaren Big Noon som var där för att betäcka. Han var lite lurig, den där hingsten, säger Holgersson.

Via körskolan på Wången, hos Einar Wendel som hade Harper Hanover och Lida stuteri hamnade Karl Gustav Holgersson som vikarie i Gösta Nordins stall på Solvalla.

- Jag jobbade flera gånger hos nordinarna. Och det är väl ingen hemlighet att jag gillade Gösta och Gunnar betydligt bättre än Sören. Jag slutade förresten hos Gunnar efter han hade vunnit Derbyt med Gay Noon på Solvalla 1953, säger KG.

Lärde upp "Osten"

Färden gick vidare, eller åter, till Kurre Mattsson på Veda som andretränare.

- Där dök det upp en liten kille som jag fick vara med och lära upp. Han heter Berndt Lindstedt, säger KG.

Karl Gustav Holgersson hann med en sväng på ...också innan han blev egen tränare. På Solvalla fanns det dock ingen plats för honom. Istället fick ”Holger” flytta upp till Boden. Han hade två hästar med sig dit.

- När jag flyttade till Boden hade jag 7.000 kronor på banken, när jag for därifrån efter två år hade jag 7.000 kronor i skulder.

Istället för Boden blev det Örnsköldsvik där Holgersson fick jobb som privattränare. När en häst sen slog armen av ”Holger” ville han flytta hem till Solvalla igen. Han ringde sin gamle arbetsgivare Gunnar Nordin och frågade om han hade något jobb ledigt.

- Men jag sa till Gunnar att jag bara ville passa dåliga hästar. Jag ville lära mig att ta hand om ”skiten”.

Under den perioden är det en händelse som Karl Gustav Holgersson gärna minns.

- Gunnar frågade om jag ville köra Locomite i Derbyprovet och jag vann loppet, det glömmer jag aldrig, säger ”Holger”.

Fick en stjärna

Hos Gunnar Nordin kom Holgersson i kontakt med stall North Star där han blev privattränare. Och det var då ”Holger” fick fram sin första riktigt stora stjärna, Metro Star.

- Jag tog steget från att träna vanliga hästar till att få träna en stjärna, säger ”Holger”.

Efter brytningen med stall North Star blev Holgersson sin egen. Han köpte en gård på vägen mot Norrtälje och plockade fram flera topphästar. Dom allra bästa var Lime Rodney och Emter W. Det var under den perioden, på 70-talet, som publiken på Solvalla skanderade ”Hissa Holger” när han drog på för fullt, med höga tömmar, runt slutkurvan.

Både Emter W. och Lime Rodney blev internationella stjärnor med massor av storloppssegrar på meritlistan. Båda hästarna representerade också Sverige i VM i New York.

- Emter W. såldes där borta och kom aldrig med hem, det kändes inte så bra, säger Holgersson.

En stor tragedi

För Lime Rodney gick det ännu värre. Efter att ha varit med i VM flögs hon hem till Sverige. I sin bok skriver Holgersson om tragedin: ”Kenneth berättade något hemskt. Limen hade halkat i hagen på Kjusta gård och brutit lårbenet ovanför hasen. Hon hade transporterats till Veterinärhögskolan i Frescati där hon hängde i en hängmatta. Veterinärerna försökte rädda henne, men misslyckades. Detta är för mig mycket svårt att skriva om. Det slutade med att min älskade Lime Rodney måste avlivas då det andra benet tog slut.”

Ett tufft besked för Karl Gustav Holgersson förstås. För ”Holger” var Lime Rodney som en god vän. Han vill förresten vara vän med alla sina hästar.

- Vi människor måste lära oss att kunna kommunicera med våra hästar, många gånger är hästar klokare än vi.

För KG Holgersson gick livet vidare. Så småningom blev det Tyskland och sen i Italien. Och nu är han alltså ”hemma” i Sverige igen.

Skrivet av Lennart Persson