Genom att kunna köra hästen rätt, undviker vi en massa skador som vi annars åsamkar dom. Samt att göra hästen körbar i tävling. (Det är så många hästar som hoppar bara för att de blivit dåligt körda från början) En häst som gör en felaktighet från början och inte korrigeras, glömmer aldrig detta, utan faller tillbaka till felbeteendet i stressituationer. Det är därför det är så viktigt att det blir rätt från början!

Att köra hästen rätt, handlar om att hästen lär sig hålla kroppen i balans i alla möjliga och omöjliga situationer. Vitsen är att man vet var hästens tyngdpunkt ligger och att man lär sig hantera avvikelser och korrigerar detta. Den situationen märks t.ex. i startögonblicket och i första sväng när farten ska ökas, eller bromsas. Korrigering om hästen visar osäkerhet inför detta, kan det lätt avhjälpas med att hästen drivs fram i mun, eller med lätt spöföring - att peta den framåt och på så sätt få den att gå emot bettet, vilket gör att hästen flyttar tyngdpunkten framåt och på så sätt håller ihop travet bättre. Om du däremot tar i hästen, flyttas tyngpunkten bakåt och galopprisken ökar. Därför är det så viktigt att man dagligen uppmärksammar det här så att hästen lär sig dessa hjälper i vardagskörningen.

Det är därför så viktigt att man jobbar med hästen i alla situationer under körning och hela tiden ställer om i munnen, så att bettet sitter rätt i mun. Tar hästen bettet snett, jobbar man med den hand på den sida hästen tar bettet hårdare genom att bara krama handen i takt med bakbensrörelsen.

Ett utmärkt sätt att lära hästen att balasera sin kropp, är att köra i kuperad terräng uppför och nedför. Och vem har hittat på att hästar ska skritta i nedförsbackar? Detta fenomen har jag bara sett i Sverige. Är man rädd för att hästen ska stå på näsan?!

Hur sitter du?

Det är viktigt att man sitter bekvämt och i full balans så att man inte behöver hålla i tömmarna för att inte ramla av... Detta innebär att du måste sitta med relativt raka ben och med lätt böjda armar där armvinkeln inte understiger 45 grader. Börja köra med relativt korta handstroppar så att du vänjer dig vid att sitta rätt och ha en bra kontakt med hästen. Händerna ska vara fria i luften och inte vila på knäna! Du ska kunna hålla händerna brett isär - lika brett som tömmarna ligger över hästens länd.

Denna sits är framförallt för din egen säkerhet - för att kunna parera ev. kast - men även för att kunna få bra kontakt med hästen.

Den öppna armen gör det möjligt för dig att kunna följa hästens rörelser - eftergifter och förhållningar.

Hur håller du tömmarna?

Den öppna handen är idealisk. Allt som är krampaktigt, eller kräver våld och styrka, försvårar kontakten med hästens mun och leder ofta till att hästen börjar pulla. (Pullande hästar tappar både andning och ork, så det bör givetvis undvikas.)

Bara långfingret och ringfingret ska vara i handstroppen för att kunna jobba hästen rätt. Det finns naturligtvis situationer som tvingar fram lite hårdare tömtag än vad som egentligen är önskvärt, men målet måste ändå vara den öppna handen.

Vad ska du göra med tömmarna?

eller på Youtube

Först och främst ska handstropparna vara lika långa i förhållande till dina armar och till hästens mun. Våra armar kan vara olika långa vilket man måste ta hänsyn till. Hästen är också olika i sidorna. Efter några kilometers körning, då hästen blivit varm, kan den ofta byta idé om hur han ska förhålla sig till bettet, vilket gör att kusken måste kunna korrigera handstropparnas längd under körningen. Därför måste man lära sig korrigera handstropparnas längd innan man överhuvudtaget börjar köra häst.

Att jobba med bettet i hästens mun, är det viktigaste för all sorts körning! Eftergifter och förhållningar i takt till hästens arbete, är A och O, där eftergifterna sticker ut som den absolut viktigaste. I det här arbetet med bettet kan man få ut maximal snabbhet ur hästen, vilket inte sker om hästen inte har förmåga att hålla sig rak. Det är här kusken kan göra sin häst till en vinnare.

Lägg på selen rätt!

Selen ska vara en bekväm inrättning för hästen. Den får inte upplevas som negativ, eller bromsande. Selen måste egentligen göras om och bli bekvämare för hästen. Nu är den för klumpig. För mycket metall.Selen ska sitta som en baddräkt utan att vara åtdragen.

Börja med att lyfta selen 2 dm över hästen och släpp ner den. Låt den falla ner på sadellägets djupaste punkt. Där ska selen ligga. Ta sedan bukjorden och spänn åt den precis i det läge som den kommer fram från andra sidan. Kanske ska bukjorden föras fram några centimeter om det behövs för att selen ska ligga på plats. Den fastspända selen ska ligga i lodlinjen från ryggraden sett. Den får absolut inte ligga för nära armbågen, eftersom det kan störa hästens rörelser. Jorden ska inte dras åt hårdare än ditt eget skärp. Fast, men inte hårt.

Sätt på tränset rätt!

Här är det viktigt att bettet kommer rätt i munnen och att ganashremmen inte är för hårt. Minst en näve emellan - precis som barnen får lära sig på ridskolan! Pannbandet måste givetvis passa hästen så att den inte är för kort och trycker fram tränset mot öronen.

Bettet ska inte sitta hårdare än att det syns max en rynka i mungipan. Drar man åt bettet för hårt, får hästen ingen chans att hålla bettet på lanerna. Bettet hamnar istället upp mot de första kindtänderna - sånt gör ont för hästen. Hästen ska köras på lanerna och inte på tänderna!

Därför är det också en nackdel att använda för tjocka bett. Under de sista åren som jag kört runt och kört hästar - framförallt unghästar - har jag funnit att om man använder ett bett som inte är grövre än ett vanligt bridongbett, lägger hästen aldrig tungan fel. Hästen kanske lägger tungan fel första biten, men ge den bara en chans att själv lägga tungan rätt genom att bjuda på en eftergift, dvs släppa av tömmarna lite så bettet blir löst, så rättar hästen tungan själv. Detta har vi provat på 1, 2 och 3-åringar hos Westholms hästar i Saladamm och INGEN häst har fuskat med tungan! Ge hästen bara en chans utan att stressa, så ger du hästen också en chans att utveckla sig till en riktig stjärna.

Hur hantera körspöet?

Körspöet ska alltid finnas med. 150 cm långt körspö i långvagn. Det viktiga är att spöet finns med. Att hästen vet det. Magistern måste ha pekpinnen in hand och han skall också kunna korrigera hästen under körningen. Det är inte fråga om att slå, utan korrigera och lära hästen vad du vill. Om hästen gör något fel, så kan man påpeka det på just det stället. T.ex. om hästen går snett, så får man peka med spöet på den sida han går ifrån/går undan, för hästen går mot spöet. Alltså, om hästen bryter ut, får man INTE peta på den på den utbrytande sidan, utan på motsatt sida. En markant markering från Magisterns sida!

Samma sak om hästen drar ett bakben, så får man markera med spöet på det benet och göra hästen uppmärksam på just det benet. Körspöet är till för att korrigera/kommunicera - inte för att slå och vara dum med hästen. En normal häst, som inte är sönderstressad o.d., tar såna här korrigeringar mycket snabbt. (Läs om Topcapi i min första bok!)